Rörelse genom landskap

Träden följer tågets resa uppmärksamt.  Överblommad raps slokar grönblek. Mjölby utanför fönstren, himlen mulen, en ensam mc längs gatan. Sen: förbi.

 

Ljudet av gräsklippare.

Vinden drar det tunna tyget fram och tillbaka. Moln ovanför björkarnas bladhängen. En flygstrimma håller skyarna på plats.

Veden väntar lugnt på sin tid. 

Ett lackmuspapper.

Antennerna alltför anspända.
Varje skiftning blir registrerad.

Vinden är dock hjälpsam, sveper bort och möblerar om.
Ljuset lyfter upp sjöns yta till våra fötter.
Försonande vågor glittrar, skummar.

Hettan.

Ett kallstråk väntar straxt under det varma ytvattnet.
Kanadagässen väntar bortom udden.
 Regnmolnen väntar nedanför horisonten.
Huden är varm och fuktig.
 Fötterna breder ut sig medan skorna tiger still.

Orden lägger till och från.

Småland: Asa

En vind klättrar i trädkronorna.
Den susar sången om lövens resa i landskapets rum.

Solen lyser på gräset. Skuggan kurar under bordet.

På bilden gårdagskvällens moln, efter en het dag.

Den långsamma bloggen, 2.

(To be continued.) Platserna är där. De måste slätas ut och förbindas med små stygn. Strykjärn ska glida över ytan, ett lugnande täcke av värme.

Den långsamma bloggen, 1.

Vindsnabb hemfärd.

Tillbaka på fosterjorden (mosterjorden), flyget från Keflavik gick extra snabbt tack vare gynnsam vind.
Orden kommer långsamt efter. Träden är fortfarande gröna utanför fönstret hemma.

Stafnes fyr på Islands sydvästra hörn. Byggd efter sjökatastrof på 1920-talet.

Leif Eriksson Flugstöd.

Sista natten på Island ska vi sova på tjusiga flygplatshotellet, vi åker tidigt i morgon.

Från fönstret ser vi detta uppåtsträvande konstverk (fallossymbol?), omgivet av bilar. Nu kopplar vi av med lite surfande samt varsin öl, inhandlad på Vinbudin i Keflavik.

Kommentar (dagen efter): inte är det (bara) en fallossymbol, det är precis en sådan regnbåge som man ser på Island. Den tar sig upp en bit från marken tills molnen klipper av den.

Måndag.

Gunnuhver, på Reykjanes i Islands sydvästra hörn. Vattenånga och kokhet lera sprutar upp ur marken. Den här platsen har sett olika ut alla tre gånger jag varit här, eftersom utflödet av skållhett vatten har flyttat sig genom åren. I år har platsen varit avstängd några dagar när det var alltför riskabelt att vara här. Men nu kunde vi titta på den vildsinta Gunnu. (Enligt myten en häxa.)
På trettiotalet bodde ett par här och hade växthus, marken var varm men inte farlig. Nu är det varningsskyltar överallt, och det har byggts träbroar där man kan stå och titta.

http://icelandreview.com/news/2014/09/17/new-mud-clay-geyser-forms-near-gunnuhver-video

Blåsigt.

Atlantvågorna vräker in mot Reykjanes. Vi är i Grindavik. Enda öppna matstället hamburgarrestarangen vid N1 (bensinstation). Det är söndag idag. Vi festar loss på baconburgare och frönskör (pommes fritt alltså). Burgaren godare än McDonalds dito.

Nu sitter vi i gästhusets soffa och ser regnet vräka ner utanför huset. Allt är jämngrått och vattnet rinner på fönstret som är av den typiskt isländska modellen, bara en liten vädringslucka går att öppna. Kanske lika bra när det blåser hårt. Endast två dagar kvar på Island, på onsdag återvänder vi till Stockholm.

Den lilla svarta figuren i bildens mitt är Rainer som filmar vågorna utanför Strandarkirkja, södra kusten. Jag tog lä på kyrktrappan när jag plåtade. Kanske blåste det 18 sekundmeter?

20 september.

Åker från vandrarhemmet i Laugarvatn vid 10-tiden, solsken. Redan vid Thingvellir är det disigt. Men inget regn på hela dagen.

Lavar på lava.

Massor av folk vid Thingvellir, också många islänningar (lördag idag). Ravinen bakom tingsplatsen överbyggd m träbro, sprickan vidgade sig här för två år sen.
Vi åkte runt Thingvallavatn, Rainer fick bra bilder vid Nesjavallavirkjun. Ånga dånar upp från anläggningen.
Åter till Laugarvatn vid halv fem.

(Lägger upp bilderna på bloggen från mobilen, skriver ibland in texten där också. Ibland är det si och så med uppkopplingen, men här på detta vandrarhem funkar wifi-n jättebra.)

Skogafoss.

Kärlekslås i nätet. Jag var glad att jag orkade gå trappan upp till plattformen ovanför fallet (ca 400 steg?). Vattnet dånade ner. På branten mittemot betade får på nästan lodrät mark.

Onsdag 17 september.

Smältvatten och is från en av Vatnajökulls glaciärtungor samlas i Jölulsá-lon (lon = lagun). Det milda dämpade duggregnsdiset framhävde de vackra färgerna på isen.
I vattnet runt isblocken simmar sälar och måsfåglar. På stranden står massor av turister.

Sedan åkte vi ringvägen söder om glaciären, långa broar och vägbankankar, sand- och grusdeltan, gamla lavaområden övervuxna med mossa, sanddyner bevuxna med gräs. Nu på hotell Katla utanför Vik. Förnämlig hotellfrukost. Utomhus: regn.

Tisdag.

Gamla Nato-basen i Stokksnes, lite öster om Höfn. En glob lik Teufelsberg i Berlin, fast mindre, och diverse master. Se bild ovan. Vågor dånar in mot klippstrand, obesvärade ejdrar simmar i vattnet.
Betongplattor ligger kvar i gräset som minnen av baracker, första närvaron av amerikanska soldater var under andra världskriget. Nu är väl bara den elektroniska närvaron kvar.

Höfn. 15.9.

Stort lite anonymt vandrarhem, mkt folk, många språk. Ganska hyfsat wi-fi.
Förra natten i Berunes, tät dimma steg upp från havet, eller ner från bergen.
Idag regn. Vi är nu i Islands sydöstra hörn. Vägen mycket vacker längs fjordarna. Dimman lyfter kokett o visar ett mäktigt berg. Gamla gråa tandrader biter sig genom marken, mot havet. Sanddeltan, vattendrag.

Bild från hamnen i Stodvarifjördur.

Lördagen 13 september.

Solen. Melrakka-slettur. Bensinstation, bankomat, Samkaup. Små barn får lördagsgodis, far runt på sparkcyklar. Drivved mm vid Ishavets stränder. Vågor i långa rullande rörelser. Här är man nära polcirkeln, på natten norrsken.

Kópasker.

Nu långt norrut, nästan vid polcirkeln.
http://en.wikipedia.org/wiki/Kópasker
Solsken. Klockan är snart halv sju på kvällen.
Vi fick skrapa ihop alla kontanter vi hade kvar eftersom vandrarhemsvärden inte tar kort. (Ganska ovanligt, man brukar t o m kunna betala med kort i korvkiosker m fl ställen.)
På vägen passerade vi deltat som är utlopp för Jökulsá á Fjöllum. Det är älven som riskerar att översvämmas om vulkanen Bardarbunga smälter delar av Vatnajökulls is. Då förstörs kanske bron vi åkte över, och mycket annat också. Trycks vulkankratern ner i magman blir det en glaciärhärdsmälta. (Den sjunker nu hela tiden eftersom magma strömmar ut norr om glaciären.)
Innan vi passerade deltat gjorde vi Húsavik. Handlade mat, åt en hamburgare, tittade på hus. Samt betraktade hamnen som erbjuder valsafari för hugade turister. Där luktade intensivt av fisk, orten  är också hamn för fiskefartyg.

Vägen väster om älven avstängd inför ev. översvämning.

12 september, frukost i Akureyri.

Blåsigt ute, och det har blåst hela natten. Men inget regn. Vi ska åka norröver idag.
Det står nästan ingenting om det pågående vulkanutbrottet/lavaströmmen i svenska media.
Här länk till en utmärkt blogg på svenska
http://www.islandsbloggen.com
Rainer kollar på de isländska nyhetssidorna på nätet. Översättningarna via google translate blir ohyggligt underhållande. Rena absurda poesin.

11 september.

Lite förkyld. Vi promenerar i Akureyris hamn (näst störst på Island). Jättelik fiskebåt ligger vid kaj för reparation, på marken massor av nät, flöten, mm, kättingar, stora rostiga metalldelar. Solsken, vattnet overkligt blått och tvärsöver fjorden ser man ingången till tunnelbygget som ska förkorta resvägen till bl a Myvatn.
Plåtar med mobilen och lägger upp via den på bloggen. Lite trixigt, men funkar oftast hyfsat.