Som en Hockney.

Universitetet i Mengzi: bjärt som en Hockney, starkt solljus, klorturkos.

Däxel?

Även i Kina finns det många vackra lock i gatan, men oftast bara med text.

Kanske är inte tuppen en äkta däxel, utan ingången till en hemlig tunnel (när man kryper genom den hamnar man i en liten hönsgård straxt utanför Vimmerby).

Disk.

Sista kvällen i Simao: jättekalas på rektorns lantgård som ligger några kilometer utanför stan. Mycket folk, inte bara skolans lärare utan också grannar från den lantliga gatan. En video från invigningen av utställningen visas hela tiden (när vi kommer hör vi på långt håll Chun Lees tal, högtalarförstärkt). Folk står upp och äter, eller sitter i olika trädgårdsgrupper, man spelar kort och vi skålar i både öl och brännvin. Skymningen faller snabbt. Svindlande vackert ljus på fiskdammarna som ligger vid huset.

Samma träd.

Samma träd, det har rotat sig på fyra ställen runt sej självt med hjälp av nedhängande luftrötter, och fler stammar är på gång. Stammarna är vitmålade längst ner, sannolikt som skydd mot insektsangrepp. Behaglig skugga, marken hårdtrampad röd jord. Skylten förbjuder all klättring i träden. Platsen: mitt i Simao, en stad med 100000 invånare, och just omdöpt till Pu-er, p g a det berömda te som kommer från den här delen av Yunnan.

Frukt.

på engelska: jackfruit.

Väggmålning.

Mittemot ingången till TCG Nordica finns denna bild.
Vad föreställer den, är det ett farligt tecken som brinner?
Målningen har börjat flaga. De bilder som nu sätts upp på hus och gator är oftast glansiga reklamskyltar, och på en del bussar finns en tv-skärm med reklamfilmer (precis som på tunnelbanan i Berlin).

Trängsel.

Hemma i Stockholm i början av maj: det är väldigt tomt överallt. Man går längs en gata och det är flera meters avstånd mellan människorna, bilarna stannar vid övergångsstället och på fiket äter man en smörgås, inte mer. Tystnaden är ovan: inga tågsignaler, inga biltutor, ingen revelj från högtalarna på morgonen. Och ingen tupp i kvarteret. Ljust redan tidigt på morgonen, i Kun Ming gick solen upp vid sju, och det blev mörkt vid halvåttatiden på kvällen.

Ljusbringare.

Tidens gång är outgrundlig
men obönhörlig.

Trappuppgång.

Huset vi bor i har ingen ytterport, det behövs inte i ett land som inte har vinter. Man går uppför en yttertrappa, och kommer sen direkt in i trapphuset. Det är ytterligare tre trappor till gästlägenheten, ingen hiss. Våra grannar har fina dekorationer på sina dörrar från nyårsfirandet. På kvällen är det mörkt i trappen, ljuset tänds om man stampar i golvet eller klappar händerna, det styrs av ljudsensorer. När jag ligger i sängen kan jag höra sena grannar klappa och stoja i trappan.

Resume nr tre.

Ytterligare bilder från Xylons utställning på TC/G Nordica (T betyder Tranströmer, C står för café). Eftersom 40 konstnärer var representerade visades bilder både på väggarna och under glasskivor på tre bord.
(T v Marja Ruta, Allan Söderman, t h närmast Kristina Anshelm, därbakom Bertil Almlöf.)
Besökarna, ofta ganska unga personer, fotograferade ofta våra bilder, med sin mobil eller digitalkamera.

Träsnitt.

Nyårsbild.
Vi äter lunch i en liten by.

Fler bilder från utställningen i Kun Ming.

Överst: Pontus Raud, Staffan Schönberg.
Mitten: Debbie Almqvist.
Nederst: Urban Engström, Fredrik Lindqvist.

Resume nr två.

Fyrtio konstnärer bidrar med verk till Xylons utställning på Nordica i Kun Ming. Nästan alla är medlemmar i föreningen, och nästan alla verken är högtryck av olika slag. (Utställningen innehåller också ett par djuptryck och några stearin(!)tryck.)
Förmodligen är det första gången en så stor mängd svensk (högtrycks)grafik visas i Kina. Utställningen hänger elva dagar i Kun Ming. Sen plockar vi ner den och flyger till Simao, som ligger söderut. Där visas bilderna fyra dagar på Lärarhögskolan, som också inrymmer en träsnittsakademi. En stor mängd entusiastiska elever (se bild till höger) hänger utställningen i rekordfart, och det blir en pampig invigning på kvällen 26 maj, med både borgmästaren och partisekreteraren m.fl. m.fl.
(Bilder från vänster till höger: Kristina Munklinde, Petter Pettersson, Staffan Schönberg, Lena Blohmé, Leif Elggren.)

Resume nr ett.

Kun Ming är en stor stad, tre och en halv miljon invånare, kanske fyra. Diset av avgaser, fabriksrök, kolrök ligger ibland tjockt redan på morgonen. Dessutom ligger ljudet av bilhorn och mopedsignaler tätt över gatorna.
TC/G Nordica är ett svensk-kinesiskt kulturprojekt som ligger på Xiba Lu (Xiba-gatan) i Kun Ming. Där finns ett cafe och en utställningslokal, byggnaden är en f d industri. Man har kurser i engelska, och ett antal nordiska ungdomar har bott i stan sen i höstas, de studerar kinesiska och jobbar som volontärer på Nordica. Några av dem hjälper till att hänga Xylons utställning, tillsammans med två av de anställda. I rask takt kommer alla bilder upp på väggarna, eller läggs på bord under glas. Lördag 14 april är det vernissage, på kvällen.
(bild t v Lena Blohmé, Eva Forsberg, bild t h Elisabeth Lundqvist, Göran Persson)

Jetlagg

Så kallad jetlag skiljer sig från pannkakslagg genom att vara mera symbolisk och mindre handfast, men ändå nog så påtaglig.
Jag vaknar alltså klockan fyra på morgonen (klockan 10 på f m i Kun Ming), och kan inte somna om. Magknip, kissnödig. Går upp och gör te, märker att jag är jättehungrig och äter en stor tallrik fil och müsli klockan sex. Slår upp jetlag i NE och inser att beskrivningen stämmer.

Nu med bilder!

Hemkommen, sitter vid datorn och laddar upp bilder från kameran, har uppdaterat några tidigare inlägg med foton. Och mer kommer efterhand.
Tillbaka i Sverige: redan på Arlanda går vi bakom ett svenskt turistpar som gnäller över hur dåligt dammsuget det var på planet från Beijing. Nu är vi hemma igen, säger jag till Chun Lee.

Hemma

Nyss återkommen till Sverige.

Om Telia behagar samarbeta och hålla bredbandet vid liv finns det snart lite bilder på Ylletur.